Anders berättelse om sexuellt utnyttjande

Anders berättelse om sexuellt utnyttjande

”När jag äntligen fick modet att berätta, så blev jag förvånad över de medkännande reaktionerna och det stöd och kärlek jag fick. Jag insåg att läkningen kunde börja och jag önskade att jag hade berättat om det för länge sedan.”

Anders blev sexuellt utnyttjad av en tränare från nio års ålder till mitten av tonåren. Den äldre manliga tränaren använde en känslomässig manipulationstaktik för att vinna Anders förtroende och fortsätta övergreppen.

Anders minns att hans tränare sa:

”Att röra vid sexuella delar är vad alla mästaratleter gör. Det är så du kommer i kontakt med din kärnenergi – den där djuriska instinkten som gör dig till en fantastisk idrottsman.”

Anders minns:

”Jag gjorde bra ifrån mig i min sport; Jag var riktigt högpresterande. Det var mitt hemliga vapen.”

När Anders var arton så vann han en del viktigare tävlingar som ledde till ett uttagningsprov för ett större mästerskap. Han kände att han behövde sitt hemliga vapen igen, så han gick tillbaka till tränaren och övergreppen fortsatte.

”Det var redan illa nog, men när jag väl hade gjort det så kunde jag aldrig berätta för någon om det eftersom det var så pinsamt. Jag insåg att det var fel; Jag bad om det. Jag hade den skulden och sköt bort den för alltid.”

Anders berättade inte för någon om övergreppen under de kommande 20 åren och fokuserade istället på att uppnå mål i sin karriär, inom sport och i sitt sociala liv.

”Det var läskigt; Jag var mest rädd för att dömas. Jag hade skuldkänslor och jag kämpade med min självkänsla och försökte dölja min historia.”

För fyra år sedan så pratade Anders om övergreppen med sin fru för första gången, i ett försök att förklara en del av hans beteenden. Han ville inte använda det som en ursäkt, men kände att det var viktigt att förklara det trauma han hade arbetat för att dölja genom drog- och alkoholmissbruk i så många år.

”Jag gjorde det så tufft för henne, men på något sätt så höll hon sig kvar.”

Efter att ha berättat för sin fru berättade Anders även för sina barn och sökte rådgivning. Han känner att hans verkliga läkning började under hans tid på en behandlingsanläggning för missbrukare där han hittade andra som utsatts för sexuella övergrepp som barn.

”Jag började lära känna mitt inre barn och lära mig att älska den delen av mig själv igen. Den lilla killen som kände att det var hans fel, den lilla killen som höll på hemligheten.”

Han fann att gemenskapsaspekten av hans behandling var värdefull eftersom andra gav stöd och förståelse i stunder då han kände sig som mest isolerad.

Anders föräldrar visste inte om övergreppen förrän strax innan han skrevs in på behandlingshemmet. Han motsatte sig att berätta för dem eftersom han inte ville att de skulle känna något ansvar för det som hänt.

”Jag anklagade dem aldrig för det; Jag ville aldrig det. Det var inte deras fel. De visste inte, för jag gömde det så bra.”

Men efter att ha gått igenom ett sammanbrott och nästan tagit sitt liv, så bestämde han sig för att berätta för dem. Hans föräldrar har varit fantastiskt stöttande, men Anders oroar sig fortfarande för att de kämpar med skuldkänslor.

”Jag hatar att jag var tvungen att berätta för dem, för det var ingens fel.”

Möt Anders

5 ord som beskriver mig:

  1. Snäll
  2. Kärleksfull
  3. Medkännande
  4. Empatisk
  5. Tillräcklig

Om att förebygga sexuella övergrepp mot barn:

”Jag tror inte att sätta förövare i fängelse är något som kommer att bota dem, utan den viktiga delen av det är att stoppa dem från att göra det mot någon annan.”

Om preskriptionstiden:

”Folk frågar ibland, att om det verkligen hände, varför berättade du det inte tidigare? De kan inte förstå varför du inte skulle vilja prata om det – skammen och skulden som följer med det. Ett av mina största bekymmer är preskriptionstiden. Om du utsätts för sexuella övergrepp kan det ta 20 år att få modet att prata om det!”

Som är fallet för många män som utsatts för sexuella övergrepp, så har Anders ställts inför en specifik uppsättning utmaningar under sin läkningsprocess.

”Jag tror att det för mig och många andra män är en enorm stolthetsgrej – att man ska känna att man måste vara en riktig man och möta sina problem och bara komma över det.”

Att kunna dela med sig av vad som hände honom till andra män som utsatts har varit viktigt för att hjälpa honom att känna sig mindre ensam i sin läkningsprocess.

Anders har upplevt PTSD, depression och självmordstankar som ett resultat av övergreppen. När han fick diagnosen depression och bipolär sjukdom så försökte han undvika att ta mediciner för det eftersom han fruktade att bli dömd för att ha levt med psykisk ohälsa.

”Jag hade den här rädslan för att vara galen. Kommer jag alltid att vara så här? Är det bättre att jag inte är här?”

Han började så småningom ta mediciner och har också funnit det användbart att lära sig om hjärnans kemi bakom depression och bipolär sjukdom.

”Att lära mig mer om det har gjort det mer acceptabelt och lättare att förstå mitt beteende och mina känslor.”

Förra året tog en nära vän till Anders från behandlingsanläggningen sitt eget liv.

”Han hade fem barn och en underbar familj. Folk förstod inte varför han kunde göra det, men jag förstår honom.”

Anders sörjer förlusten av sin vän, men dömer honom inte för hans val.

”När du är i det mörkret verkar det inte som att det finns någon väg ut. Det känns som att det alltid har varit så, det är en sanning som man måste dölja, och så småningom känns det inte som att man kan längre. Men på något sätt klarar vi det. Vi gör det med stöd av andra. Jag önskar bara att jag kunde ha hjälpt min vän mer.”

Anders tycker också att opinionsbildning är en viktig del av hans helande. Han och en vän som han träffade genom rådgivning ger nu båda stöd till till andra som utsatts för sexuella övergrepp som barn och de arbetar även med en förebyggande utbildning.

Viktiga delar av Anders läkning har inkluderat meditation, yoga och träning samt att skriva dagbok och poesi. Han har funnit det viktigt att vara medveten i sin egenvårdsrutin och att omfamna sin kreativa sida genom sin poesi och andra författarskap som han delar på Twitter och Instagram. Han avslutade nyligen en självbiografisk bok med prosa, poesi och dagboksanteckningar som rör teman som helande, andlighet och att lära sig älska sig själv.

Han är tacksam för att hans familj har funnits där för honom under hela denna resa och för hur underbart stöttande och medkännande de har varit.

”Jag har gjort saker som varit väldigt skrämmande och svåra för dem ibland.”

”Jag är nu fokuserad på att må bra så att jag kan njuta av livet med mina barn. För tillfället är jag bara tacksam över att vara här; det har alltid känts så jobbigt att bara stanna. Förhoppningsvis en dag behöver det inte längre kännas som en kamp.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Relaterade artiklar

Skriv vad du vill söka efter i fältet ovan. Klicka sen på "Enter" för att söka.

Back To Top