Evas berättelse om sexuellt våld

Evas berättelse om sexuellt våld

”Det fanns en hel del skuldkänslor för att jag stannade kvar i situationen. Mycket tvivel på mig själv. Jag var orolig för vilken uppfattning andra skulle få av mig.”

Eva överfölls, misshandlades och våldtogs upprepade gånger av sin man under fyra år. Det började med kontrollerande beteende och känslomässiga övergrepp, och eskalerade till allt mer våldsamma fysiska och sexuella övergrepp.

Möt Eva

5 ord som beskriver mig:

  1. Uthållig
  2. Överlevare
  3. Blomstrande
  4. Förespråkare
  5. Lycklig

Som ofta är sant i situationer med sexuellt våld i nära relationer så använde förövaren grooming, social isolering, psykologisk press och en känslomässig manipulation för att fortsätta med övergreppen.

”Jag var så medberoende av honom att tankarna på att han skulle lämna mig skrämde mig.”

Eva berättade för en vän om övergreppen och bad att hon inte skulle berätta för någon annan eftersom hon var rädd att det skulle krossa hennes familjemedlemmars hjärtan att få veta. Men vännen berättade omedelbart för Evas mamma, som konfronterade henne. Eva skämdes och var inte redo att dela med sig och förnekade övergreppen. Hon anförtrodde sig efter det inte till någon annan på ytterligare tre år.

Eva hade arbetat med brottsoffer i flera år innan hon träffade sin man, vilket fick Eva att känna sig skyldig över att inte avslöja övergreppen.

”Jag skulle gå till jobbet varje dag och jag skulle känna mig som världens största hycklare. Du kan komma med säkerhetsplaner för alla andra, men kan inte göra en för dig själv.”

Om sin son:

”Jag är inte glad att det här hände mig, men min son är välsignelsen som kom ur det. Jag har sett till att han vet att han är sin egen person; han är inte hans pappa.”

Om att stödja de som utsatts för sexuella övergrepp:

”Det finns människor där ute som hjälper dig, stöttar dig, lyssnar på dig. De kommer inte att döma, de kommer inte att berätta för dig vad du ska göra. Den största utmaningen är att få ut resurser till de människor som behöver dem.”

Vid ett senare tillfälle under övergreppen så minns Eva att hon körde till sjukhuset för en rättsmedicinsk undersökning för sexuella övergrepp.

”Jag satt på parkeringen och tittade på dörrarna till akuten i en timme. Det var varmt i bilen, men jag kunde inte rulla ner fönstren eller slå på luftkonditioneringen. Jag ville bara dö.”

Av rädsla för makens reaktion och för att tappa kontrollen över sin historia, så körde hon hem utan att ha fått en undersökning.

En av våldtäkterna resulterade i en graviditet som hennes man försökte sabotera eftersom han inte ville ha ett barn.

”Han började slå mig mycket i huvudet. Han gjorde även andra saker för att öka mina stressnivåer, saker som var uppenbart ohälsosamma för mig och bebisen. Att röka runtomkring mig var till exempel hans favoritsysselsättning.”

Hennes man körde med bilen avsiktligt in i mötande trafik medan hennes sju månader gamla son sov i baksätet.

”Det var ett uppvaknande ögonblick för mig. Det var min katalysator.” Jag ville inte att min son skulle påverkas ytterligare av sin fars övergrepp. Dagen efter gick hon med sin son och kontaktade en advokat och en terapeut.

Eva polisanmälde övergreppen och hon och hennes son är nu säkra från förövaren, som har flytt landet. På grund av misshandeln har Eva fått diagnosen posttraumatiskt stressyndrom (PTSD) och har haft självmordstankar. Hon upplever också ät- och sömnstörningar, sängvätning för vuxna, mardrömmar, tillbakablickar, övervakenhet och ångest.

Hon har funnit att rådgivning, medicin mot depression och ångest samt ett känslomässigt stöddjur varit användbart under hennes läkningsprocess.

”Det största för mig var när jag kom till en punkt där jag kunde släppa ansvaret för min mans handlingar. Jag höll mig själv ansvarig under så lång tid.”

Eva är upptagen med att uppfostra sin fyraårige son och fokuserar på att lära honom om respekt, bra beröring/dålig beröring och korrekta termer för kroppsdelar. Hon vill att han ska växa upp och veta att han har full kontroll över sin kropp. Hon arbetar fortfarande med att hjälpa brottsoffer och överväger att gå tillbaka till skolan för sin magisterexamen.

”För någon i en liknande situation så finns det hjälp där ute. Tappa inte hoppet.”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Relaterade artiklar

Skriv vad du vill söka efter i fältet ovan. Klicka sen på "Enter" för att söka.

Back To Top